När jag var påväg till Göteborg...


Solen sken och i min ensamhet på bussen så skrev jag en dikt...


När solens dagar börjar bli få, så är det alltid dig jag tänker på.
När hösten kommer börjar man förstå, att allt känns bättre om man faktiskt är två.
Med tända ljus, värmen sig sprider genom luftens kalla vind, med dig i min famn skulle jag bli blind.
Din värme och skönhet är allt jag vill ha, från den dagen skulle jag föralltid må bra.

/Belinda




... älskar verkligen dikter och att skriva dikter, intresset för det började redan när jag var 14 år.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0